© 1999 The Independent Fact Group



"Estoniadebatten" på University of Strathclyde 1999.10.27


SAMMANFATTNING:

Stockholm den 11 november 1999

Deltagare enligt bilaga 1, +ett antal ej registrerade åhörare, totalt 130-150 personer.

Ordförande för debatten var H. Paul Cojeen, Naval Architect, US Coast Guard.
I panelen, Civilingenjör Anders Björkman, Tuomo Karppinen VTT [tidigare medlem i JAIC], Markku Kanerva, Delta Marin Oy, vilka var för sig höll ett anförande om cirka 30 minuter som bas för debatten.

Ordföranden inleder debatten med att önska alla välkomna och utställer en förhoppning till att debatten skall hålla sig på ett vetenskapligt plan utan osaklig argumentation.

Därefter inleds med ett anförande av Anders Björkman, vars innehåll skiljer sig från det föredrag han avsett hålla (vilket bifogas som bilaga 2). Björkman gav en beskrivning av händelseförloppet fram till det att man bärgade visiret, där Björkman påvisade ett antal indicier som alla tydde på att fartygets bogvisir faktiskt hittades intill vraket. Främst var det ett antal uttalanden som de finska kommissionsmedlemmarna gjort i diverse tidningar, samt de olika positionerna som angivits som officiella för både vrak och visir under den första tiden efter förlisningen. Björkman beskrev även det faktum att bojar lagts ut för att markera vraket, men att dessa uppenbarligen tagits bort / försvunnit från tid till annan då nya undersökningar skulle göras. Björkman påvisade det faktum att skrot, framför allt en större plåt skulle ha hittats på botten i anslutning till fartyget, och att denna plåt sedan filmats av kommissionen.

Björkman beskrev även det som han gjort under hela sin aktiva tid i Estoniasammanhang, nämligen att en ro-ro färja ej sjunker med vatten på bildäck utan kapsejsar till att flyta helt upp och ner på den inneslutna luften under bildäck. Att rampen måste varit stängd på det sätt som dykarna hittade rampen på, samt att fartyget måste ha haft ett läckage under vattenlinjen varvid de undre däcken först vattenfyllts.

Björkman beskrev även orimligheten i att ett kantrat fartyg som ligger med huvuddelen av fartygskroppen under vatten (vattenfyllt) kan driva närmare 2 Nm på en halv timme.

Därefter övergick Björkman till att beskriva IMO-resolution A 849 2.0, vilken innebär att de utredande staterna Estland, Finland och Sverige är skyldiga att återuppta en förnyad undersökning av förlisningen då nya bevis framkommit som väsentligen förändrar scenario och underlag för dragna slutsatser. Denna resolution undertecknades av staterna innan slutrapporten blev offentlig i december 1997.

Professor Dracos Vassalos, University of Strathclyde håller ett kort anförande om vikten av denna konferens för Design for Safety, samt visar en datorsimulering över ett fartyg i Estonias klass. Simuleringen är gjord med ett av universitetet utvecklat simuleringsprogram. Den visar ett fartyg som (visirscenarion ej medtagna) med öppen bogport gör 7 doppningar i vågor med signifikant våghöjd om 4 meter och vattenfyller bildäck med runt 1500 - 2000 ton vatten. Vattnet far runt och fartyget kränger mer och mer varvid det plötsligt inom 1-2 minuter kantrar till 90 graders slagsida. Simuleringen visar klart det mycket snabba förlopp som borde uppstått om bildäck enbart vattenfyllts i ett initialt skede. Simuleringen avslutas vid 90 gradig slagsida eftersom man ej vet hur den övre fartygsstrukturen skulle motstått vatteninträngning. [Simuleringen är dock gjord utan hänsyn till lastsituation på bildäck som skulle ha påverkat förloppet på 3 sätt, nämligen att bilar bromsat det fria vattnets rörelser på däcket, att en stor del vatten borde spolats ur fartyget när fören var i lägsta läge innan fartyget återigen tagit in vatten, samt att lastförskjutningen vid slagsidan ej var inräknad i negativ bemärkelse].

Därefter var det Tuomo Karppinen från VTT [även The Finnish Group of The Former Joint Accident Commission] att föredra sitt anförande, bilaga 3. Karppinen inledde med att översiktligt beskriva syftet med hans deltagande, att slutligen få ett stopp på alla spekulationer och anklagelser / kritik mot kommissionens slutrapport. För att detta skulle framstå riktigt klart hade Karppinen med sig en kortare video vilken han skulle förevisa för att bevisa vissa viktiga fakta.

I Karppinens föredrag framkom ett antal nya uppgifter som skiljer sig väsentligt från kommissionens slutsatser. Karppinen förevisade nya skisser på hur visiret slets bort, nu i en huvudsaklig framåtriktad rörelse utan att först stått och slagit mot förpiksdäcket med "hela" visirgångjärn. Detta ses på sidan 3 i Karppinens sammanfattning. På sidan 4 visar Karppinen en "kopia" av figur 13.2 från slutrapporten, nu med tillägg för "Debris on sea bed". Detta visas i samband med ett kortare utdrag av överlevande Hillerströms vittnesmål (H), för att styrka den babordsgir som Estonia skall ha gjort enligt kommissionen. (Se faktagruppens kommentar A angående detta nedan).

Karppinen beskriver sedan nya uppgifter och beräkningar (sidan 5,6 och 8) som visar att fartyget "skulle uppnått" ökad stabilitet om däcken under bildäck hade vattenfyllts. Detta skulle bevisa att det endast kom in mycket små mängder vatten under bildäck vid ett tidigt skede av förlisningen.

På sidan 9 och 10 visar sedan Karppinen de "nya vägar" genom vilka vattnet tros ha kommit ner till de undre däcken. Detta är helt nya uppgifter vilka ej presenterats i slutrapporten. Det hela går ut på att ett antal ventilationstrummor på bildäck [okänt antal] brustit under det vattentryck som uppstått. Vid en vattenpelare på tre (3) meter verkande mot en yta om cirka 0,25 kvadratmeter [alltså ca 750 kg] skulle igensvetsade luckor / plåtar med 3 mm plåt ha brustit och vattnet strömmat ner till de undre däcken. Detta skulle ha skett vid en slagsida på 80 grader [vilket kraftigt reducerar kraften nedåt i ventilationstrummorna]. Karppinen visade foto på en sådan trumma från systerfartyget M/S Diana. Karppinen lämnar sedan ordet till Markku Kanerva från Delta Marin, för att efter Kanervas föredrag visa sin videofilm.

Markku Kanervas föredrag är närmast identiskt med hans föredrag tidigare i veckan (se bilaga 4) då han beskrivit design av förskepp för att erhålla så små krafter som möjligt mot fartygets bog genom att "bow flare angels" skall vara så stora som möjligt (bogens vinkel relativt vattenlinjen i respektive spantsektion). Som "worst case" anges Estonias konstruktion med vinklar under 45 grader, samt att Estonia anges som konstruerad med ett "extremt skrov". Konsekvensen av det hela är enligt Kanerva att mycket stora krafter uppstår mot förskeppet. Jämförelse görs med ett antal fartyg och Estonia framställs helt enkelt som felkonstruerad. (Se faktagruppens kommentar B nedan).


Därefter får Karppinen åter ordet och visar den video han hade med sig och säger också att han har hela videomaterialet med sig om någon skulle misstro de korta 2 minuters sekvenser han valt ut för denna sammanfattning. Videoinslagen visar:

1. Den öppning rampen hade när man filmade den första gången. Man ser en öppning omkring 0,5 meter.
2. Dykare som tar sig in (filmat från dykarens hjälmkamera) genom springan till bildäck vid rampens överkant på styrbords sida. Här nämner Karppinen att bilderna visar att rampen slitits upp (att låsfickorna slitits upp) [något som vi dock ej får se för att videoinslaget klipps innan man ser några låsfickor].
3. En brusten kolvstångsände för ramphydrauliken [eller i vart fall något som med största sannolikhet borde vara detta].
4. Några skador på rampens undersida (utsida) [som delvis kan vara orsakade vid ett annat tillfälle än under förlisningen].
5. Det brustna atlantlåset.
6. En madrass [?] som flutit ut halvvägs genom en av fartygets ventiler på babordssidan på något övre däck.

Slutsatserna av detta skulle vara att kommissionens rapport är riktig. Att det är mer troligt att vatten flödade de undre däcken från de övre däcken än genom ett hål under vattenlinjen. Att den största delen av kritiken mot kommissionen ej är baserad på fakta, samt att om man bortser från kommissionens slutsatser så saknas en logisk kedja av resonemang som kan förklara förlisningen.


Professor Apostolos Papanikolaou, University of Athens, hade fått uppdraget att sammanfatta de tre talarnas inlägg. Hans slutsats var så här långt att frågan rörande hur vatten kommit in under bildäck inte helt nöjaktigt blivit utrett och att han uppfattade det som att det sista ordet i den frågan därmed inte var sagt.

Efter en kaffepaus begär Faktagruppen ordet för att framlägga ett antal bilder (se bilaga 5) som motbevisar Karppinens och kommissionens uppfattning att rampen slitits upp. Björn Stenberg presenterar Faktagruppen och dess oberoende arbete i utredningen av Estonias förlisning. Johan Ridderstolpe förevisar sedan ett antal OH-bilder. Den första bilden är en tecknad bild som visar hur ramp och bildäck ser ut i perspektiv sett "inifrån" bildäck, där Ridderstolpe överskådligt visar vad Karppinens videoinslag beskrev så att en allmän uppfattning erhålles om vad vi tidigare sett. Ridderstolpe beskriver inledningsvis att i samtligt material rörande ramp och scenario kring ramp, har en sak utelämnats. Detta är de räcken som fanns fastsvetsade vid båda rampens sidor som avsåg förhindra att man faller i sjön när man går över rampen. Dessa räcken är av någon [kommissionens dykare?] bortkapade och endast stumparna finns kvar. Om räckena fanns på plats under förlisningen, vilket är högst troligt, så har dessa hindrat rampen från att öppna sig då de ligger dikt an mot "ramptunneln" in till själva bildäck. Alltså om låsfickorna skulle ha slitits upp, eller om rampen ej var ordentligt stängd, skulle i vart fall låskolvarna greppat i räckverket och därmed skulle rampen bara kunnat öppna sig marginellt i överkant. Dessutom är rampens skador så pass kraftiga att om den varit helt öppen och därefter stängts, skulle aldrig räckena kunna "smitit" in i tunneln igen, utan skulle ha hamnat i kläm mellan ramp och skott, vilket ej är fallet.

Därefter visar Ridderstolpe de avsnitt från videomaterialet som Karppinen ej visade, nämligen direkt efter hans första videoinslag där man får se dykaren inspektera de olika låsfickorna på rampen. Detta visar klart och entydigt att låsfickorna tvärt emot vad Karppinen och kommissionen påstår är intakta, alltså ej "ripped open". Man kan på dessa bilder även konstatera att de skador, sprickor, som finns i anslutning till låsfickorna ej är skador i fickorna utan i rampens sidobalkar. Dessa skador kan ej ha uppstått av att rampen slitits upp. Därefter visar Faktagruppen att rampens öglor / öron för "preventer wires" fortfarande är hela, varför det inte heller stämmer att dessa "wires" har ryckts loss från öronen. Tuomo Karppinen väljer då att avbryta och svara från podiet, att han aldrig påstått att öronen var trasiga, bara att vajrarna släppt från dessa. Passande nog hade Faktagruppen även bilder på vajer och schakel, där man klart ser att både vajer och schakel är intakt och att till och med schakelns bult är hel och iskruvad i schakeln.

Karppinen väljer att ej gå i svaromål.

Därefter begär Jan-Ove Carlsson från MacGregor ordet för att hålla ett anförande om hur visiret föll av fartyget och samtidigt slet upp rampen. Han visar ett antal bilder från systerfartyget M/S Diana, samtidigt som han beskriver hur visirets babords lås och gångjärn på däck först har släppt vilket inneburit ett initialt tryck framåt på rampens babords övre hörn. När detta tryck blivit tillräckligt stort brister rampens babords övre indragskrok och därefter de andra låsen ett efter ett i snabb följd och slutligen även hydraulikens kolvstångsändar. Därefter faller rampen fritt fram i visiret eftersom inget håller den kvar [Carlsson har glömt rampens räcken] och stora skador uppstår på de tvärgående rörförstärkningarna i visiret. Sen faller visiret framåt och skär sig igenom däcksplåtar och tvärgående däcksbalk samtidigt som de då [?] drar med sig rampen till fullt öppet läge. (Se Faktagruppens kommentar C nedan).

Karppinen begär ordet för replik. Han börjar med att fråga Ridderstolpe om det inte var så att man klart och tydligt hör dykaren beskriva att fickorna på rampen är "ripped open". [Ridderstolpe får ej tillfälle att svara på denna fråga, men dykaren säger bara att det finns sprickor i anslutning till en av fickorna, varvid dykledaren (på dykplattformen) säger att fickan är "ripped open" och dykaren säger då ja]. Karppinen väljer sedan att ge replik på Björkmans tidiga inlägg om plåtar och skrot på botten. Att detta skulle ha filmats stämmer ej för den plåt som eventuellt skulle ha funnits där hade sjunkit i dyn så den kan inte ha filmats. Karppinen framlägger även ett antal urklipp ur Björkmans brev till honom och från skilda tidningsurklipp som skall visa att Björkman kommit med olika utsagor och ändrat sin uppfattning varför han ej skulle vara trovärdig.

Ridderstolpe begär ordet för att ge replik på Karppinens uttalande om plåtar och skrot på botten. I det arkivmaterial som Faktagruppen har från kommissionens arbete finns arbetshandlingar, bland annat fax från Kari Lehtola till Statens Haverikommission i Stockholm, där det i upprepade fax omnämns att man hittat ett lovande stort objekt i Estonias närhet som kunde vara visiret. Objektet är 10 x 5-7 meter och dess form överensstämmer med visiret. Någon dag senare meddelar Lehtola att man under dagen avser filma objektet med början kl. 13.00. Ytterligare någon dag senare meddelar Lehtola att man nu tyvärr konstaterat att det ej var visiret utan en stor plåt. Ridderstolpe frågar Karppinen var filmmaterialet är eftersom det kan utvisa huruvida det är en plåt från Estonia eller ej. Att så stora plåtar skulle ligga just där på botten förefaller ju något märkligt. [Karppinen och Lehtola ser mycket besvärade ut]

Karppinen begär replik. Han säger att han nu plötsligt kommer ihåg att man filmat denna plåt men vet inget närmare om detta för tillfället. Han säger vidare att från det material kommissionen haft tillgängligt inget annat scenario än det i slutrapporten beskrivna skulle kunna vara trovärdigt.

Sedan följer en del repliker fram och tillbaka mellan Björkman och Karppinen där Björkman framhåller att kommissionen uttalat i media att Björkman var en ointelligent person som inte har en aning om vad han talar om etc. Björkman frågar Carlsson från MacGregor som talat om krafter på 2000 ton som påverkat visiret, hur han kommit fram till dessa krafter. Såna krafter borde ju kastat hela visiret (56 ton) långt upp i luften säger Björkman. Carlsson säger då att det är teoretiska krafter tagna ur en beräkningstabell.

Björn Stenberg begär ordet och håller ett anförande om vikten för nuvarande och framtida sjösäkerhet att komma till sanningen om hur förlisningen har gått till, hur vattnet kunnat sprida sig i fartyget samt, som replik till Karppinen, att filmmaterialet ej täcker hela fartyget, eftersom hela styrbordssidans undervattenskropp ligger 4 meter ner i dyn. Eftersom denna del av naturliga skäl ej är filmad utifrån [och av videomaterialet att döma ej heller inifrån] kan slutsatsen att det inte finns några hål där inte dras. Han påpekar också att på det videomaterial som Faktagruppen beställt och fått från haverikommissionen, efter borttagande av pålagda störsignaler, klart visar att det finns ett större hål i skrovet på styrbords främre sida innan skrovet där går ner i dyn. Stenberg tackar Karppinen för att han genom sina nya bevis uppenbarligen återupptagit haveriutredningen och uppmanar den före detta kommissionen till att inta inställningen att det inte är svårare än att säga, "vi hade inte alla fakta och vi måste titta på detta igen". Stenberg ger sedan en kortare replik på Markku Kanervas anförande om "bow flare-vinklar" och påpekar att Kanerva glömde att säga att den spantsektion som Kanerva beskriver ligger cirka 5 meter bakom visiret och sålunda kan de krafter som Kanerva hänvisar till ej ha påverkat visiret. Kanerva väljer att ej gå i replik.

Karppinen avslutar replikomgången från sin sida genom att säga att han har gjort så gott han kunnat i förhållande till det material han haft tillgång till, att han möjligen ej sett alla videos samt att han ej längre är helt säker på att vatten ej kan ha kommit in från ett hål i skrovet.

Därefter introducerar mötesordföranden Cojeen, Anders Ericsson, Ordförande i AgnEf. Ericsson beskriver att det är besynnerligt att vi alla efter fem år fortfarande kan debattera denna fråga så intensivt, att ingen från haverikommissionen frågat honom, som överlevande, om hans erfarenheter och att det är första gången han träffar några kommissionsmedlemmar. Ericsson berättar att Sveriges regering beviljat AgnEf ett större belopp för att anordna en hearing i Stockholm om Estonias förlisning och inbjuder de närvarande, speciellt de som genom sin profession eller intresse kan bidraga, att komma till denna hearing som han är övertygad skall kunna visa på behovet av en ny utredning.

Faktagruppens kommentarer:

A. Uppgifter från förhörsunderlagen (Hillerström), som kort redovisades av Karppinen vid debatten, visar att ett Hillerström sett en stor plåt utfläkt från fartygets sida. Den är enligt vittnet långt fram mot fören på fartyget. Hillerström säger att han i efterhand förstått att detta var en fenstabilisator.

Fenstabilisatorerna var dock monterade midskepps på Estonia.

Det kan även nämnas att Hillerström trodde att det kom in mycket vatten i fartyget där plåten stod rakt ut.

Ytterligare ett vittne, Thiger, omnämner "fenstabilisatorn" enligt följande, varvid det är helt klart att detta ej kan ha varit en stabilisatorfena som fanns midskepps, utan att detta måste varit en utfläkt plåt vid fören.

Thiger: "Och då går hon ner med aktern först. Och då reser hon upp fören och därför så ville inte jag klättra ända upp jag försökte stoppa andra, eller lugna ner andra som också skenade fullkomligt mot högsta punkten där så småningom en klunga på kanske ett 50 tal människor samlades. Precis i anslutning till en fenstabilisator som stod och gick så här fram och tillbaks hela tiden.
Forsberg: Det var en fenstabilisator ute?
Thiger: Ja, o ja.
Forsberg: Den du kunde se alltså?
Thiger: Ja, jag kunde se på babordssidan. Den stod och gick så här hela tiden, fram och tillbaka, ganska snabbt. I det här läget så hade då ungefär 50 procent utav människorna samlats däruppe vid den. Och hon börjar gå ner med aktern och jag hade hunnit till halva fartygssidan ungefär. Där satte jag mig i en ventil, i en ventil som var lite nedsänkt och så höll jag mig i något galleraktigt på båda sidorna så här."

Det som Thiger uppger; att "fenstabilisatorn" stått och gått, d.v.s. vajat fram och tillbaka, är ett beteende som en fenstabilisator av denna typ inte kan uppvisa. Den styrs av ett hydrauliskt system som gör att den ej kan vaja fram och tillbaka. Den dras även automatiskt in när farten understiger 5 knop.

Det förefaller alltså med mycket stor sannolikhet vara så att plåten man filmat har brutits loss från Estonia under förlisningen. Att detta ej har redovisats eller noga undersökts är mycket beklagligt och påvisar samtidigt att kommissionens slutsats om hur vatten trängde in under bildäck är förhastad och med största sannolikhet felaktig. (tillbaka)

B. Den spantsektion som Kanerva visar ligger cirka 5 meter bakom visirets bakre punkt, och dessutom under visiret på den del av skrovet som är starkast utfört i fören. Under tidigare föredrag under konferensveckan har detta med låga vinklar diskuterats. En av anledningarna till att konstruera en bog så som den var på Estonia är att denna del av skrovet därmed hjälper till att avleda krafter från skrovsidan vid "pitch rörelser" i sjön. Det är som en slags undervattensvågbrytare som samverkar med fartygets bulb vid vertikala rörelser. På fråga till Kanerva om de gjort några faktiska mätningar på systerfartyget M/S Diana svarade han nej. (tillbaka)

C. Carlssons scenario över visirförlusten är motstridigt i och med att rampen först föll framåt efter påverkan av visiret, och därefter åter var uppe i visirhuset där rampen följde med visiret rakt fram till fullt öppet läge. Under konferensen har vi av MacGregor dessutom erfarit att de levererat ett stort antal skjutbara hydrauliska skott (4 st per fartyg) till bildäck på färjor ägda av bl a Color Line. Det är alltså uppenbart att MacGregor har ett ekonomiskt intresse i att det var stora mängder vatten på bildäck som sänkte Estonia och att slutsatserna i The Stockholm Agreement vidmakthålls. Vi har också erfarit att även Delta Marin (som konstruktörer) har ekonomiska intressen i detta. (tillbaka)

 

The Independent Fact Group

(Bilagor endast på engelska)

Bilaga 1: Deltagarförteckning (65 K - pdf)
Bilaga 2: Anders Björkmans inlämnade föredrag (455 K - pdf)
Bilaga 3: Tuomo Karppinens föredrag (260 K - pdf)
Bilaga 4: Markku Kanervas föredrag (260 K - pdf)
Bilaga 5: Faktagruppens OH-bilder (520 K - pdf)