© 2001 The Independent Fact Group
©
2001 The Independent Fact Group
Vår intention med denna gåta är inte att framlägga
bindande bevis för något haveriscenario. Vi söker
bara svaret på varför skadorna på styrbords sida
av det främre skottet uppvisar en annan skadetyp än
motsvarande skador på babords sida? Enligt vår uppfattning
är det OMÖJLIGT att de plastiska deformationer som finns
på styrbords sida (enligt nedan) kan ha uppstått efter
mekanisk kontakt mellan skott och visir.
Bakgrund
Visiret (som numera är upplagt i Södertälje hamn) uppvisar ett stort antal skador. Vi har tidigare redogjort för dessa skador på visiret i rapporten "Recovery damage to the visor" som finns att läsa i både sammanfattad eller fullständig form (1700 K pdf). Denna gåta handlar om två specifika områden på fartygets främre skott och motsvarande områden på visiret. Gåtan gäller de långa urtagningar, hål, för visirets sidolås och för de krokar som användes vid den manuella säkringen av visiret.
Bild 1. Två stycken dubbla krokar stack in genom främre skottet (väggen mot visiret) på var sida om öppningen in till bildäck.
Bild 2. Krokarna stack in genom långa hål, och på dem kunde man lägga an låsmuttrar inifrån fartyget som en extra säkring av visiret.
Bild 3. Ett tvärsnitt av anordningarna för den manuella säkringen, sedda "från sidan" av fartyget. Dessa har troligen inte använts under den ödesdigra sista resan. Osäkerheten härvidlag beror på det faktum att vi idag med säkerhet vet att visiret inte "föll av" på det sätt som JAIC beskrivit.
Bild 4. Visiret sett bakifrån. Förstoringarna visar babords respektive styrbords låskrok för de manuella låsningarna. Varje krok består av två stycken likformiga plåtstycken som är svetsade i visiret alldeles brevid varandra. Babords krok är som synes i det närmaste oskadad. Lite färg har försvunnit och plåtbitarna har pressats mot varandra längst ut. Styrbords krok har däremot mycket stora skador. Där har kroken deformerats av en kraft som verkat neråt relativt visiret. Läget för babords sidolås på visiret har markerats med grön text och linje. Både babords och styrbords sidolås sitter kvar på fartyget.
M/S Estonia på fotografier från dykundersökningen av Bemis/Rabe augusti 2000.
Bild 5. Vraket ligger på styrbords sida med en slagsida om cirka 125°. Fören, där visiret satt, visas här inom den röda markeringen på bilden.
Bild 6. Vår grafik beskriver de två områden som jämförs i denna gåta. De är babords hål för låskroken, märkt BB, samt styrbords motsvarighet, märkt SB. De röda markeringarna visar den ungefärliga utsträckningen av de fotografier vi jämför nedan.
Bild 7. Plåten runt det avlånga hålet för låskroken på babords sida är i det närmaste helt oskadd. Visirets avskilda låsögla sticker ut ur skottet till vänster i bilden.
Bild 8. Motsvarande plåt runt hålet för styrbords låskrok uppvisar mycket stora skador. Man kan konstatera att den har deformerats i mjukt rundade former utan några skarpa märken eller vassa kanter från någon mekanisk kontakt. Detta skademönster framgår tydligt inom det stora gula området på bilderna. (Se även bild 9, spårning yta och kontur) Till vänster i bilderna syns delar av dykaren och hans verktyg.
Mjukt rundade deformationer, som i detta fall där någonting har böjt plåten både inåt och utåt, kan inte uppstå på grund av en mekanisk kontakt. Motsvarande skadeområde på babords sida skulle i så fall åtminstone haft en likartad karaktär. Färg och rostskydd har försvunnit helt inom detta gula område. Det prickigt bruna i bilderna är ett tunt lager sediment (smuts) som ligger på den vita plåten. Detta syns bäst på den första bilden i sviten (överst till vänster). Det är även intressant att notera att den rostiga ytan har en något mer gulaktig utfällning än den som finns inom motsvarande område på babords sida. Motsvarande utfällningsmönster finns även på visiret (jämför detaljbilderna i bild 10).
Bild 9. Spårning yta och kontur. Med hjälp av dator
har vi spårat ytans ojämnhet och lagt på ett
nät för att tydligare demonstrera skadans struktur.
Bild 9. Detaljbilder från visiret, tagna direkt efter att det ställts upp på kaj i Hangö. Här syns de hål vari låsöronen har suttit fastsvetsade i visirets skott. Bilderna visar tydliga skillnader i rostangreppen på de rena plåtytorna närmast runt hålen där visirets låsöron suttit. Plåten kring babords hål har endast små rostangrepp medan styrbords plåtyta uppvisar en kraftigt gulaktig rostutfällning.
Förhållandet mellan utseende och angrepp är identiskt med förhållandet på fartyget som visas i bilderna ovan (bild 7 respektive bild 8). Detta visar klart och tydligt att helt olika faktorer har medverkat vid det förlopp som inträffat när låsöronen frånskildes från visiret, på samma sätt som helt olika faktorer har påverkat skadebilden kring hålen vid de manuella säkringarna.
Slutsatser och frågeställningar
Det är uppenbart att de båda skadebilderna vid hålen kring styrbords respektive babords manuella säkringar inte alls är likartade. Det är likaledes uppenbart att skadan vid styrbords hål inte har uppstått genom någon mekanisk kontakt mellan visir och fartyg när visiret skildes från fartyget.
Plåten - både på fartyget och visiret - uppvisar helt olika rostangrepp på styrbords respektive babords sida. Denna skillnad var synlig redan då man bärgade visiret 1994.
Om skadan inte uppstått genom mekanisk kontakt, hur har den då uppstått?
Vilka faktorer, förutom hög värme och/eller angrepp från kemiska ämnen, kan i detta fall ha påverkat plåten så att rostutfällningen blivit så pass annorlunda?